Pavel Chuprunov, 6 april 2022
Eftersom tiden för mitt framträdande inte tillåter mig att helt täcka ämnet för vår seminarium, vill jag här också ge en komprimerad version på tre sidor av min rapport “Rysk opposition under kriget med Ukraina 2022”.
Hur ser oppositionen ut idag?
Den organiserade oppositionen i Ryssland har upphört att existera. Som exempel kan nämnas förbudet mot Navalnyjs stab (Antikorruptionsfonden) och avvecklingen av rörelsen Ett öppet Ryssland. I övrigt är oppositionen decentraliserad.
- Dissidenter. Dessa befinner sig under oerhörd politisk press. Ett exempel är den demokratiska ungdomsrörelsen Våren, men det finns även andra aktivister från olika oppositionella sammanslutningar som inte är företrädda i det politiska systemet. Endast ytterst få mediapersonligheter med oppositionella åsikter är idag på fri fot i Ryssland, men till dessa kan man räkna lokalpolitikern Ilja Jasjin och statsvetaren Jekaterina Schulmann.
- Oppositionella regionalpolitiker. Enskilda politiker fortsätter sitt arbete ute i regionerna inom ramarna för det politiska systemet.
- Oppositionella studenter och enskilda intellektuella i Moskva, Sankt Petersburg och andra större ryska städer.
- Den heterogena politiska emigrationen, såsom Forum för ett fritt Ryssland.
Vilka möjligheter har den ryska oppositionen att verka?
- Genom upplysningsevenemang: föreläsningar, seminarier, debatter om lokalt självstyre och om politisk teori, praktik och kultur.
- Genom att förmedla sanning från utlandet. De delar av opposition som befinner sig utomlands kan fungera som en dialogpartner och och avslöja Putins propaganda, vilket vill säga att den kan tala om och visa på sådant som inte ostraffat kan diskuteras i Ryssland. Arbetet sker genom sociala nätverk och messengertjänster.
- Genom gräsrotsföreningar på kommun- och kvartersnivå. Detta arbete kan delvis bedrivas riskfritt om man inte talar högt om sin politiska ståndpunkt. Exempel är (1) stadsplaneringsprojekt, (2) insamlingar av underskrifter för upprop, (3) brev och förfrågningar till myndigheter, (4) offentliga diskussioner och utfrågningar, men också (5) arbete i regionala gräsrotsorganisationer som inom ramarna för det politiska systemet ändå i någon grad kunnat förbli tillräkneliga. Oppositionen behöver söka allierade bland lojalister vad gäller specifika kontexter och frågor i hopp om vidareutveckla kontakterna längre fram.
- De politiska institutionerna har emellertid förstörts. Valen är riggade, all oberoende journalistik har stängts ned etc. Kvar finns ännu kampen för mänskliga rättigheter och volontärsarbete. Samtidigt har merparten människorättsprojekt förklarats vara utländska agenter. Detta har gjort deras arbete svårare, men det möjliggör på samma gång öppen finansiering av dem från utlandet. Sådan finansiering saknar de normalt nu, eftersom de förklarats vara utländska agenter på grundval av fabricerade uppgifter.
- Demonstrationer fungerar inte. Att öppet organisera demonstrationer och gatuaktioner mer eller mindre garanterar åtal för brottsmål för arrangörerna. Mot aktionsdeltagare vidtas i stället rättsliga åtgärder för överträdelser av myndighetspåbud. (De kan emellertid också utsättas för påtryckningar som kan gå så långt att de sägs upp upp från sitt arbete.) Sedan kriget i Ukraina bröt ut har mer än 20 000 personer gripits.
Hur kan västvärlden bistå utan att det leder till ökade risker?
De fem första punkterna nedan bidrar till att öka Sveriges nationella säkerhet och minska riskerna för inflytande över Sveriges rysktalande invånare från Putinregimens sida. I händelse av ett krig med Ryska Federationen kommer dessa punkter att motverka att Sverige »plötsligt» finner sovande Putinagenter bland landets rysktalande invånare. Sådana agenter har vi helt nyligen sett exempel på i den rysk-svenska organisationen Sputnik i Luleå, som ABF och Luleå kommun nyligen sade upp samarbetet med.
Det är nödvändigt att
- främja bildandet av ryskspråkiga mediaresurser (som eventuellt kan vara samnordiska) som kan stå emot Putins propaganda. Exempelvis kan Sveriges Radios ryskspråkiga sändningar utvecklas, men också andra oberoende ryskspråkiga medier. Media behöver ge en bild av »ett annat Ryssland» med exempel på enskilda ryska medborgare som arbetar på lokal nivå och höjer nivån på den politiska kulturen i det ryska samhället;
- stödja projekt inom ramarna för en nationell kulturpolitik, som syftar till att (1) skapa en icke-sovjetisk europeisk identitet bland ryskspråkiga, (2) integrera ryssar i den gemensamma europeiska världen på ett sociokulturellt och värderingsmässigt plan;
- utvidga samarbetet med den ryska och rysktalande diasporan (vilket inkluderar politiska emigranter). Som exempel på emigrantsammanslutningar kan nämnas Antikrigskommittén i Sverige »Ryssar mot kriget», i vilken jag själv medverkar. Att samarbeta och interagera med dem och att stödja dem med information kommer att hjälpa rörelser inom den rysktalande diasporan i Sverige (och i förlängningen i hela Europa) att förvandlas till en kraft för att bekämpa Putins propaganda men det kommer också att bidra till ett riktat stöd för aktivister i Ryska Federationen;
- bringa Putinregimens viktigaste medel för »mjuk makt» under kontroll. Ett instrument med liknande syfte finns redan i Australien lag om utländsk intervention (mjuk makt och lobbyverksamhet) från kinesiskt håll. Daniel Stenling, som är chef för Säkerhetspolisens kontraspionage, har sagt att dess arbete bland annat går ut på att motverka ryska underrättelseagenters och rekryterade agenters verksamhet i Sverige. Kontroll av olika kanaler för »soft power» kommer att vara till hjälp även för svenskt kontraspionage;
- medverka till att skapa en anti-Putinkoalition på internationell nivå som inkluderar representanter för den ryska och belarusiska oppositionen. Genom detta vidgas de politiska, ekonomiska och kulturella förbindelser för åtminstone Skandinaviens och Östeuropas vidkommande, och ett skyddsnät skapas som kompletterar NATO:s och EU:s system;
- införa personliga sanktioner. Kampen mot rysk korruption i västvärlden är synnerligen viktig. Det är nödvändigt att även fortsättningsvis frysa all egendom och beslagta alla olagliga tillgångar som kontrolleras av en rad enskilda ryska medborgare. Det är fråga om personer från Putins närmaste omgivning och personer från den särskilda »Putinlista» som jag inkommit med separat. Personliga sanktioner kommer att göra klart för det ryska samhället att EU och NATO inte är emot samhället som sådant, utan mot de konkreta individer som fött och fostrat och nu stöder Putinsystemet.
- Vad gäller sanktioner mot export till Ryssland drabbar dessa först och främst de mest utsatta delarna av samhället (personer som är beroende av europeiska läkemedel samt de fattigaste delarna av befolkningen). De rika samhällsskikten kan alltid lämna Ryssland eller skaffa det de behöver genom smuggling. Sanktioner mot export till Ryssland av sådana produkter som det finns brett allmänt behov av bidrar till hat mot EU och NATO bland vanliga ryska medborgare (ett hat som visserligen skapas av Putins propagandister). Som ett resultat ser vi en artificiellt ökande lojalitet mot Putins regim. Vi känner inte till vad de 140 miljonerna ryska medborgare egentligen tycker. Det går nämligen inte att sätta någon tro till opinionsundersökningar: när yttrandefriheten är helt undertryckt är människor rädda för att ge uttryck åt sina verkliga åsikter. Dessutom förfalskas omröstningarna och genomförs samtidigt som det införs straffrättsliga påföljder för uttryck av missnöje med kriget.
- Vad beträffar sanktioner mot import från Ryssland förhåller det sig annorlunda. Det är helt nödvändigt att helt avstå från inköp av energiresurser från Ryssland. De baltiska staterna har redan avstått från rysk gas. Självfallet kommer detta att vara svårt och det kommer att drabba de politiska partiernas popularitetssiffror, men negativa ekonomiska konsekvenser på kort sikt är att föredra framför ännu fler mänskliga offer. Som Sveriges klimat- och miljöminister Annika Strandhäll säger, är Sverige för övrigt praktiskt taget oberoende av rysk olje- och gasimport. Men något måste göras omgående. Idag går all vinst till Putins krig med Ukraina.
- Diplomatiska påtryckningar på Putin. Det minsta som de europeiska ländernas parlament kan göra är att uttrycka symboliskt stöd för den ryska oppositionen, fördöma politiskt förtryck, aktioner mot oppositionens protester och andra uppenbara kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ryssland. Önskvärt är att man också utvisar ryska diplomater vid misstanke om spionage. Nederländerna, Belgien, Irland, Tjeckien, Tyskland och Frankrike har redan gjort detta, och Sverige har förvisso sällat sig till deras skara, men ännu i otillräcklig omfattning. Jag förstår att det är viktigt för Sverige att ambassaden i Moskva fungerar för att man skall kunna stödja goda krafter, men detta är inte värt massgravarna och de döda kropparna på Butjas gator. Låt mig påminna om att världen en gång inte ville tro på Förintelsen i Tyskland. Hur lång tid krävs för att man skall tro på satellitbilderna från Butja?
- Vidare behöver olika utbildningsaktioner genomföras. För dem som stannat kvar i Ryssland finns ett stort behov av seminarier om icke-våldsamma metoder för politisk kamp och seminarier som syftar till att höja den politiska kulturen. Den ryska oppositionen behöver vidare bekanta sig med europeisk politisk praxis. Den ryssländska oppositionens största problem är dess ytterst begränsade närvaro i lagstiftande och verkställande politiska organ, och så har det varit i mer än 20 år. Oppositionen omfattar därför inte personer med erfarenhet av offentlig förvaltning, och för oppositionen är vägen till de verkställande myndigheterna helt spärrad.
- Ryssländska medborgare behöver gratis tillgång till VPN-tjänster. Det är en enorm mängd information som gemene man saknar tillgång till, eftersom oberoende medier, sociala nätverk och messengertjänster är blockerade i Ryska Federationen. VPN är för närvarande det enda sättet att få tillgång till sanningen om vad som händer. De flesta tjänster av detta slag är emellertid betaltjänster och de ger dessutom inte sekretess.
- Ryska flyktingar behöver hjälp. Tiotusentals ryska medborgare har lämnat sitt land och flytt till Armenien, Georgien och Turkiet. Majoriteten av dessa är oppositionellt sinnade ungdomar som är redo att bekämpa Putins regim. De här länderna är emellertid inte säkra för dem, eftersom Ryska Federationen har ett för stort inflytande där. Det bör för övrigt särskilt understrykas att ryssländska medborgare som sökt skydd i Ukraina också är offer för kriget och bör garanteras rätt till asyl och tillfälligt skydd enligt massflyktsdirektivet.
- Migrationsverkets internutbildning om Ryssland bör påbyggas. Jag är villig att personligen bistå Migrationsverket i arbetet med politiska flyktingar från Ryska Federationen genom att till exempel bidra med råd om oppositionella organisationer och individer. Lustigt nog får man en känsla av att Migrationsverket arbetar för Putins Ryssland i det att det inte bedömer den politiska situationen i Ryssland på ett objektivt sätt. Man skickar ryska flyktingar tillbaka till Ryska Federationen så att de direkt hamnar i ryskt fängelse. Om EU:s och NATO:s medlemsländer skulle bli bättre på att hjälpa ryska politiska aktivister som har tvingats att fly från Ryssland skulle detta uppmuntra fler i Ryssland att protestera mot kriget.
Vid behov kan jag bistå inom ovanstående områden, liksom i alla andra fall där det kan anses lämpligt.
Kommer kriget i Ukraina att ge oppositionen en impuls för att flytta fram sina positioner?
Inom den närmaste framtiden kommer vi inteatt se någon sådan impuls. Kriget är förvisso en destabiliserande faktor för Putinregimen (då det leder till sociala problem, skapar nya fiender till Putin inom landets gränser, utarmar befolkningen m.m.), men kriget leder inte till någon ökning av protesterna i Ryssland. Det finns förvisso en antikrigsrörelse i Ryssland, men den repressiva apparaten har varit på plats i många år, och för varje år blir den alltmer effektiv. Den är mångfaldigt starkare än protestens röst, och Ryssland har nya och åter nya slags förtryck framför sig. Det snabbaste sättet, det enklaste och det mest avslöjande är personliga sanktioner. Krigets förövare i Ryssland har specifika ansikten , det är de som fostrat och understött Putinsystemet i åratal. Jag ber er därför att ägna särskild uppmärksamhet åt »Putinlistan» (Sanktionslista).
Sanktionslista
- ryska högskole- och universitetsrektorer som undertecknat upprop till stöd för aggressionen mot Ukraina
- kända ryssar som stöder invasionen i Ukraina (26 personer)
- ryska idrottsmän som stöder invasionen i Ukraina (16 personer)
- ryska kulturarbetare som undertecknat brev till stöd för Putins aggression mot Ukraina och massmordet på ukrainsk civilbefolkning (155 personer)